Jag är ingen expert på AyurVeda

men jag lär mig. Jag valde att släppa taget och lämna över. Genom att utöva lyhördhet, tillit, öppenhet har jag tränat mig på att ta emot.  Kroppen har fått/och fortsätter att få utrymme att berätta vad det handlar om. För mig…

Resan till Indien var impulsiv men ingick i min livsplan. Om det är något som livet har lärt mig är att det finns en plan för oss alla. En högre medvetenhet som försöker nå fram till oss genom bruset och tipsa om vad som kan vara det bästa i våra livsval eller visa oss nästa steg att ta. Men det gäller att vara mottaglig.

Min kropp har verkligen försökt kommunicera med mig på olika sätt. Jag vill innerligt tacka mina ögon som i drygt två år har påkallat uppmärksamhet genom smärta, tårar, torrhet, dimseende har de fått mig att vakna ur nån slags dvala. Mina bakben och knän har tagit vid och visat på alla möjliga sätt att de behöver hjälp. Jag har inte kunnat böja på benen och komma ner på huk. Mina bihålor, näsa och öron har ställt till förtret flera gånger per termin genom täta förkylningar, lomhördhet och snarkningar. Jag har sökt expertishjälp, lärt mig metoder för helande men inte funnit hållbara lösningar.

Helt plötsligt hände det. Konfererade med en vän; Grete, som länge önskat bjuda med mig på en resa någonstans i världen. Och världen visade platsen som ligger i Indien. I början av januari bokade vi våra flygbiljetter och vistelse på en AyurVeda klinik. Mina inre motstånd/rädslor visade sig och jag fick förmånen att träna tillit/tilltro/tålamod när jag skulle ansöka om visum som krånglade flera gånger (skrev om det tidigare).

Framme på plats fick vi möta en doktor som genom pulstagning och konsultation gjorde ”felsökning” samt valde ut verksamma behandlingar för min konstellation. Jag är en pitta (eld) med inslag av vata (luft) och kapha (vatten och jord). Mina värden var för höga och i obalans. Vi fick utvalda utrensande och stödjande mediciner att inta innan och efter måltider.

Jag har inflammationsprocesser som pågår i hela min kropp, torrhet i alla slemhinnor ; bl.a. ögon(vata), för mycket slem som stör näsa, hals (kapha). Jag är sur.

På kliniken åt vi vegetariskt och det måste jag fortsätta med i 6 månader. Jag får undvika; kött, fisk, skaldjur, mjölk, ägg, socker, chili och peppar. Efter 3 månader får jag testa med lite renkött eller annat vilt. Har fått med mig mediciner att äta under dieten och läkningstiden.

Learning by doing.

Jag har bestämt mig för att åka tillbaka dit nästa vinter och då ta med mig en grupp människor som har modet och viljan att följa med. De som vill följa med får vara redo för förändringar att ansvara för. Jag kommer att finnas till under processerna (stödträd i stödskog) och kommer att hålla i olika sammankomster. Men resten överlämnar vi till dem som kan och vet om AyurVediska behandlingar. Jag litar på dem till 100 %. Det blir en kännbar vistelse och ökar medvetenheten om vad välfärd kan skapa i oss om vi inte aktivt stoppar i tid.

Denna klinik är enkel, måltiderna är enkla men mättande. Läkarna och terapeuterna gör ett sjuhelsikes arbete med att rätta till något som vi själva har skapat genom vårt leverne och stress. De hjälper oss att ”tömma” fickor som till brädden är fyllda med ”skit”.

Finns du som vill och vågar följa med mig på en ny sorts utmaning?  En sak kan jag lova – det är värt uppoffringen!

 

 

4 svar på ”Jag är ingen expert på AyurVeda”

  1. Hej.
    Låter väldigt intressant 🤔 är nog också ganska ”sur” 😊.
    Men…priset? För dyrt för min börs el?
    Mvh/åsa

    1. Hej Maja <3 Så roligt att du är intresserad. Resan har inget slutpris än men det kommer att kosta mellan 22-25.000. Måste ha alla fakta från resebyrå och från kliniken. Det tar en stund. Just nu är vi inne på Reikiresan till Canada. Kram Monika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *