Det är ett fint sätt att samlas – i cirkel. Alla är lika närvarande, synliga och viktiga. Alla får plats i en innerlig samvaro.
Cirkeln är evig och oändlig.
Jag har haft en fallenhet att stöta mig mot vassa hörn (bord, skåp, stolar) när det har känts trångt runt omkring mig. Det kan ha varit trånga utrymmen med för mycket möbler eller också har det varit jag som hade behövt större space. Många blåmärken har det blivit.
Jag reflekterar att det sällan sker idag så det kan vara att jag har ändrat förhållningssätt till mig själv och min omgivning. Det känns som att jag fått större space i mig själv och att jag inte blir lika störd på det som finns runtomkring mig. Jag har helt enkelt slutat stöta mig med min omgivning.
Det är intressant.
Jag kan inte förändra andra (även om jag skulle önska det) men jag kan svara an på mig själv och ändra det som behövs för att känna mig mer i harmoni med mig själv och det som finns runtomkring mig.
Ju mer jag stannar upp och lyssnar inåt desto tydligare känner jag när det är dags att ta nästa steg. Ibland får jag stilla mig en längre stund innan jag blir säker. Ju längre jag stannar i mitt vilande tillstånd ju mer harmoni får plats att härbärgera i min kropp.
Just nu ger jag mig tiden att meditera 1 – 2 ggr dag. Det är som att ha ett tydligt lod som håller skärpan inuti mig. Ett lod som håller mig kvar på mittlinjen oavsett om jag är trött eller pigg.
Mitt hjärtas mittpunkt är den bästa platsen att besöka. Den finns där alltid. Där är alltid tryggt och säkert. När jag utgår från hjärtat så är jag närvarande och tydlig.
Jag är en fredlig krigare. Jag skyr och undviker konflikter men jag gör det jag behöver göra för att få sinnesro. Jag står kvar och jag viker inte när det gäller.
Under vår förra resa till inuiterna i Canada valde isbjörnen att bli ett av mina kraftdjur.
Mitt nya namn blev: ”Standing still bear”